Regnskogen brinner – igen!

Borneo står i lågor, igen! Via ett fadderbrev från Olle Forshed på Världsnaturfonden WWF, når nyheten oss. Det brinner – skillnaden mot förra året är bara att det nu brinner mer än någonsin.

 

Så här skriver Olle Forshed:
Redan för tre månader sedan började det att brinna, då i ganska liten skala och vi lyckades att få bukt med bränderna. Sedan tog det dock fart och snart spred sig branden och la södra delarna av Borneo i lågor och framför allt i rök. Röken är det som slår en kraftigast, det är den som är farlig och den går inte heller att komma undan. Runt Palangkaraya där vi har vår orangutangbas har det brunnit som allra mest och man har ibland inte kunnat se mer än några meter framför sig. Människor i området har nu andats in brandrök i månader och flera hundratusen personer runt om i Indonesien har fått akuta luftrörsproblem.

Men varför blir det så här då? I år är det ju en extra kraftig brand men faktum är att det oftast brinner varje år. Grundproblemet här på södra Borneo är att man redan under 60-70 talen började dika ur de enorma torvmarksregnskogarna som då täckte den här delen av ön. Kvar av dessa torvmarksregnskogar finns idag främst nationalparkerna Sebangau och Tanjung Putting, allt annat är till stor del borta eller kraftigt förstört. När man dikar ur mark gräver man djupa diken och kanaler för att leda bort vatten och få tillgång till marken. Den här gången tänkte man att man behövde odlingsmark för att odla ris i större skala. När vattnet väl är borta kvarstår en torvmark som går att odla vissa grödor på men som också många gånger är mycket lättantändlig. I det här fallet misslyckades nästan allt förutom att leda bort vattnet. Det visade sig att ris inte gick att odla och inte något annat heller. Kvar stod man med flera miljoner hektar värdelös mark.

Där har vi själva grundproblemet: stora arealer av ett enormt förstört ekosystem som också innehåller stora mängder lättantändligt material – torv. Sedan har vi, som i år, det återkommande El Nino-fenomenet. El Nino är ett klimatfenomen som återkommer ungefär vart 10-20 år. På Borneo och omkringliggande öar gör fenomenet att temperaturen stiger och nederbörd minskar under en längre period – normalt 1-2 år. El Nino har alltid funnits och är inte skapat av människan. Men effekterna av fenomenet gör att den redan lättantändliga torvmarken ännu lättare fattar eld. Sedan har vi den tredje orsaken – och det är att någon tänder på. Här handlar det om allt från planerade röjningar av plantage och jordbruksmark som går över styr till dåligt släckta lägereldar eller cigarettfimpar. Vi kan också se att det finns kopplingar till folk som tar chansen att röja ny mark för odling av oljepalmer. Flera sådana personer har också gripits av polisen. Här har WWF spelat en viktig aktör i att lokalisera dem och se till att de blivit gripna.

Det har varit en tuff tid och är fortfarande det. När det brann som värst tvingades vi att evakuera vår personal och familjer från Palangkaraya, förutom de som var inblandade i släckningsarbetet. Resten har fått andningsskydd och syrgasutrustning. Skolor har varit stängda och många barn ligger långt efter i sin skolgång. För våra vänner orangutangerna har det också varit mycket tungt. Många har flytt in till de skogar som inte brinner men även där ligger röken tät. Troligen har även många orangutanger drabbats av luftrörsproblem precis som vi människor. Vi har sett att även deras beteenden har ändrats. Till exempel har djuren blivit mycket mer aggressiva än vanligt. Normalt brukar det gå att komma ganska nära en orangutang men inte nu. Vi har även sett att djuren försöker att bygga sina nattbon på olika höjder i träden, kanske i ett försök att undkomma röken. Så, det är mycket som tyder på att djuren är extremt stressade och inte vad de ska ta sig till – det går ju inte att fly röken!

Även om det under senaste veckan har börjat regna och luften återigen börjar gå att andas är faran inte över ännu. Bränderna kan åter blossa upp om det kommer en ny släng av torka. Men vi får nu hoppas att regnen håller i sig och släcker dem för denna gång.

Hoppas att i nästa fadderbrev kunna redogöra mer för hur mycket av Sebangau och våra planteringar som gått förlorade, i dagsläget har vi fullt upp med att släckningsarbetet och har ännu inte fått en klar bild över hur mycket vi kunnat rädda.

Till slut vill jag bara avsluta med en viktig och positiv grej. En nysläppt studie av Global Forest Watch som analyserat var bränderna startat visar att av de drygt 600 bränderna som uppkommit fram till och med slutet på augusti i år var det ingen som började i ett RSPO-certifierat oljepalmsplantage. Bränderna startade i områden som inte var certifierade. Det här visar hur viktigt det är att vi snarast ställer om till ansvarsfull oljepalmsodling. Så nästa gång du är i butiken – ställ krav på att palmoljan i dina favoritprodukter ska vara RSPO-certifierad!

Tack Olle för din rapport!

Och vi stämmer in i din uppmaning att ställa krav på ceritfierad palmolja.

Vill du bli organgutangfadder? KLICKA HÄR.

Läs gärna mer om Mattis Klums berättelse här.

Lämna en kommentar